keskiviikko 14. syyskuuta 2011

Idag


Äntligen slutade regnet, precis då jag väntade på värsta
stormen, men bra så! Ibland får man aha-upplevelser då
man blir väckt ur dimman. Så många skoldagar bara går
förbi "för att ja nu bara ska vara här". Men ibland, som idag
insåg jag varför jag är där. Dagar då man får pyssla om 
påriktit tunga beibin och göra något som man kunde brinna 
för ger en extra kick. Nu ska ja bara kämpa lite till tills
det börjar på riktigt.


2 kommenttia:

  1. Va kiva då man inser varför man e där man e! :)
    Hördu Sonja, när ska vi ses?

    VastaaPoista